Jag blir så otroliga jävla less! Rest 7, hejdå! Hade man varit rest 2 kanske man hade haft chans om någon inte kommit till uppropet eller så, men nu kan vi ju gå och lägga oss. Känns bara så jävla SURT, det är sjävklart jobbigt och mycket plugg att gå sjuksköterskeutbildningen, men jag kan ju säga att det är tusen gånger enklare och roligare än det som jag kommer behöva göra nu. Hade verkligen blivit världens lyckligaste om jag fått komma in, och fått så mycket mer positiv energi än vad jag kommer få nu. Hade fan känts bättre om jag var rest 50! Allt går bara emot mig nu!

Men det är väll bara att kämpa på..  

Igår hände det som inte får hända. Min dator ville inte samarbeta. Hade en trevlig kväll hos mamma och pappa med god mat, sen när vi kommer hem och jag ska starta min dator så blir det bluescreen hela tiden, och hur jag än gör så kommer jag inte in på datorn. Höll fan på att bryta ihop, för det där var fan droppen och det sista det finns tid och pengar för att fixa. Jag har knappt haft datorn ett halvår! Blev så jäkla arg så Tommy blev nog rädd för mig och skulle försöka med allt. Han ringde Kricka så han ska komma hit på tisdag och kolla på den iaf, jag hoppas verkligen det går att fixa. Lovar att jag inte pallar om den inte går att rädda, inte bara för pengarnas skull, utan precis ALLT ALLT ALLT ALLT ALLT ALLT finns datorn! ALLA BILDER på Albin, ALLA skolarbeten, som tur nog är inskickade iaf, men ändå. Lovar att Siba fan får ge mig en ny dator om inte Kricka får till den, för dom kan inte sälja skitdatorer som pajjar efter ett halvår! Ja, jag är arg!   

Nu får man nöja sig med Tommys dator, men jag hatar stationära datorer, så klumpigt. Sen inte nog med det blev det en jäkligt hemsk kväll vad gäller Albin också. Han somnar 8, men vaknar halv 11 och är jättekonstig, jag och Tommy har ALDRIG varit så rädda och oroliga någon gång. Vi hör hur han gnäller från sitt rum så jag går och hämtar honom, antagligen hade han drömt något, för han var inte vaken, men sov inte heller. Skitskumt. Fick ju inte kontakt med honom heller förrän efter några låååååånga minuter, kanske bara var en minut, men kändes ju som 1 timme nästan. Sen var han liksom så ryckig, eller hur jag ska säga, och kroppen och hans ögon spelade i olika lag. Kändes som han var helt inne i en annan värld, jag blev helt skakis och kunde knappt göra välling då vi skulle testa ge honom det. Som tur var gick det över efter en stund, men vi funderade ju starkt på om vi skulle behöva åka till sjukhuset för så hemsk var det, och det var inte våran Albin som fanns i dom där minutrarna. Ska ta och skriva om detta i Albins bok, och hoppas att det bara var någon konstig dröm som gjorde honom sådär okontaktbar och konstig. Det var nog det värsta vi varit med om hittils, inte skrämma mamma och pappa sådär Albin!   

Idag ska vi vara inne och leka med alla nya leksaker, och ha sagostund i Albins tält.

Såhär har Albin börjat ligga nu, med benet över det andra. Är man cool så är man!